Helt vanlig tisdag

Äntligen fick jag fingrarna ur arslet och hämtade råttorna från M. Det gick bra att klämma ner de i en liten plastlåda med en handduksbit i. Nu sitter de i sin gamla bur eftersom den jag fick förra julen har blivit tuggad på vitala plastdelar. Varför gör de burar till smådjur med små plastdetaljer som antingen tuggas upp eller tappas bort vid städning? Och sen får man leta en hel livstid efter nya. Hur svårt är det att skicka med extra när man säljer buren?! (Visserligen skulle man antagligen tappa bort dem ändå.)

Hundarna är på benen så fort råttorna rör på sig. Men det var längesedan de bodde här hemma så det handlar väl bara om att de ska vänja sig. Som tur är så har alla tre hundar en sund respekt/rädsla för råttjejerna. Det är ju knappast ett jämlikt förhållande. Råttorna får bita hundarna hur mycket de vill men det samma gäller inte åt andra hållet. Men både Mary och Shelley (sällan har små råttor haft så vackra namn, döpta efter Mary Shelley Wollstonecraft som skrev Frankenstein och var dotter till feministiska tänkaren Mary Wollstonecraft som jag älskar) är rätt snälla.

Och jag är nu officiellt betald (!) hundmassör.