Vargjakt eller masslakt?

Vargjakten som pågick under ett par dagar strax efter årsskiftet verkar ju vara helt galen. 12 000 jägare hade skaffat sig licens. 27 vargar skulle skjutas. Kvoten överskrevs i en del län.

Jag vet att många hatar vargen. Men varför?

De dödar hundar lite då och då. Det är en naturlig instinkt för vargen. De jagar och dödar hunden för att bli av med konkurrens. Örnar tar också små hundar. Men ändå finns inte samma hat mot dem. Människor är rädda för att bli attackerade. Ska verkligen en art utrotas för att människor har fobier? För det är en fobi, en helt ogrundad rädsla. Det är över 100 år sedan en varg dödade en människa. Vargar dödar tamdjur, som ren och får. Man får statsbidrag för att sätta upp kraftiga stängsel. Och efter vad jag läst så är ordentliga stängsel mer än nog för att stoppa vargen. Är det en nyhet att det kostar pengar att ha djur?

Jag tycker att man borde satsa mer på att jaga de tjuvjägare som finns här i Lappland. Med våra vidsträckta skogar och vilda områden så borde vi kunna hysa en rätt stor grupp vargar. Om man verkligen skulle anstränga sig för att få fast tjuvjägarna tror jag inte att det skulle vara så svårt.

Dessutom:

”När vi nu har utrotat tio procent av vår vargstam, vad ska vi då säga om Indien gör detsamma mot tigrarna, Japan mot valarna eller Australien mot vithajen?”

Läs även andra bloggares åsikter om vargjakt

Helt vanlig tisdag

Äntligen fick jag fingrarna ur arslet och hämtade råttorna från M. Det gick bra att klämma ner de i en liten plastlåda med en handduksbit i. Nu sitter de i sin gamla bur eftersom den jag fick förra julen har blivit tuggad på vitala plastdelar. Varför gör de burar till smådjur med små plastdetaljer som antingen tuggas upp eller tappas bort vid städning? Och sen får man leta en hel livstid efter nya. Hur svårt är det att skicka med extra när man säljer buren?! (Visserligen skulle man antagligen tappa bort dem ändå.)

Hundarna är på benen så fort råttorna rör på sig. Men det var längesedan de bodde här hemma så det handlar väl bara om att de ska vänja sig. Som tur är så har alla tre hundar en sund respekt/rädsla för råttjejerna. Det är ju knappast ett jämlikt förhållande. Råttorna får bita hundarna hur mycket de vill men det samma gäller inte åt andra hållet. Men både Mary och Shelley (sällan har små råttor haft så vackra namn, döpta efter Mary Shelley Wollstonecraft som skrev Frankenstein och var dotter till feministiska tänkaren Mary Wollstonecraft som jag älskar) är rätt snälla.

Och jag är nu officiellt betald (!) hundmassör.