Shantaram - Gregory David Roberts

Med tanke på hur många citat jag lagt ut under tiden jag läst den här boken är det nog ingen som tror att jag avskydde den. Om jag gjort det hade jag nog inte tagit mig igenom de 900 (!) sidorna.

Det var aldrig meningen att jag skulle läsa den här boken. Snythistorier om yrkeskriminella är inte min grej. Enligt mig kan man inte förvänta sig ett lugnt och bra liv om man begår brott. Oavsett vilka brotten är. Min teori är att lagar finns där av ett skäl, och inte bara att jävlas med "vanligt folk" (vilka dem nu är). Som tur var läste jag ut en bok hos älsklingen och Shantaram var den enda boken på svenska som stod i hans obefintliga bokhylla. Så jag plockade upp den och tänkte egentligen bara läsa för att fördriva tiden en stund och sedan överge den så fort jag hittade tillbaka till min egen bokhylla. Men efter en och en halv sida var jag fast. Det är lätt den mest fascinerande bok jag läst på flera år. Varenda av de 900 sidorna.

Handlingen rör sig runt den australiensiske rånaren som rymt från fängelset och tagit sig hela vägen till Bombay. Väl där hittar han kärleken till Indien och jobbar sig samtidigt upp i den brottsliga hierarkin. Vill du läsa några brottstycken så länkar jag till mig själv här:

Jävligt rolig (fiktiv) indier
Kvällens läsning

Läs även andra bloggares åsikter om Shantaram, Gregory David Roberts, böcker

Bokkedja nr 1 - Rädsla

Jag hittade ett sånt trevligt koncept på en blogg jag besökte. Tyvärr kikade jag bara förbi och bestämde mig inte riktigt om jag skulle vara äkta efter-apa så jag sparade inte adressen dit. Men känner du igen något av det här så få du gärna tipsa mig. När man leker följa-John är det alltid skönast att man (och ni som läser) vet vem John är.

Nåja. Detta är BOKKEDJAN! Jag associerar på ett ord och lämnar lite boktips på vägen. John-bloggen tog upp ordet RÄDSLA.

Det är ju enkelt att rada upp Dean Koontzs verk. Men blir jag verkligen rädd när jag läser hans böcker? Nej, det är mest spännande. Så vad är rädsla då?

För mig innebär det nog avsaknad av kärlek. Att leta efter den hela sitt liv men aldrig riktigt nå fram, eller misslyckas kapitalt. Så jag tänker på Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. En rätt överskattad bok, enligt mig, men ändå läsvärd. Det är inte ofta huvudkaraktären i böcker är en "handikappad" människa som ändå lyckas behålla sin mänsklighet och inte försvinner in i sitt annorlundaskap.

Fortsätter jag tänka runt kärlek och rädsla så hamnar jag bland de psykiskt sjuka tjejerna i två älskade böcker, Pappa Pralin (Anna Jörgensdotter) och Vingklippt ängel (Berny Pålsson). Karaktärerna i dessa böcker är livrädda för verkligheten, eller det som är deras verklighet. Pålsson har ju också skrivit en uppföljare till den självbiografiska boken Vingklippt ängel - nämligen Känn pulsen slå.

Och när jag läser de här böckerna så blir jag rädd. Rädd att de här tjejerna ska misslyckas längs vägen mot ett liv utan ångestsmärtan. Rädd för alla likheter mellan dem och mig. Verkligheten är så mycket mer skrämmande än monster och mördare.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, Berny Pålsson, Anna Jörgensdotter, Carl-Johan Vallgren,

Bokrecension: Kleopatras kam - Maria Ernestam

Tre goda vänner, Mari, Anna och Fredrik, behöver ombyte i livet. Därför bestämmer de sig för att starta ett nytt företag - Kleopatras kam. Företaget som ska kunna lösa alla dina problem. Med sina olika bakgrunder kan de också hålla vad de lovar. De sköter bokföring, ger råd angående lagar, inreder hem och fixar mat till fester m.m. En dag får de en ytterst ovanlig förfrågning. Elsa Karlsten vill betala bra för att de ska döda hennes man. Med utgångspunkt i denna förfrågan kommer de tre vännernas liv förändras för alltid.

Den här boken fick jag i mitt senaste Pocket och Prassel 3.0-paket. Författaren hade jag aldrig hört om och bokens omslag skulle inte ha lockat mig i en affär. Så utan det här utbytet skulle jag nog aldrig läst den. Och vilken underbar upplevelse jag hade gått miste om. Det här är en bok helt i min smak. Det är en deckare med tanke på de mysterier och oförutsägbara vändningar som skapar spänningen. Men samtidigt är det en studie i den vanliga människan och dess ovanligheter.

Jag är förtjust och kommer definitivt att upptäcka fler av Ernestams böcker.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, bokrecension, Maria Ernestam, Kleopatras kam