Man kan ju lätt säga att det senaste två åren har inneburit en hel massa förändringar för mig. Skaffa älsklingen Kia, hunden jag inte riktigt förstått mig på ännu. Flytta tillbaka till hemstaden Kiruna. Bli alldeles upp över öronen förälskad och förlora honom utan att han lämnar min sida. (Jag vet att det låter lite omöjligt, men de som vet vad jag pratar om förstår.) Familjen har förlorat en väldigt viktig person och allt som hänt efter hans död har varit minst sagt negativa. Vissa perioder i livet blir väldigt innehållsrika, både på gott och ont. De senaste åren i mitt liv har varit sådana. Men nu hoppas jag verkligen att lugnet lägger sig ett tag.
Men vad har jag lärt mig?
- Jag kan älska helt utan motkrav och verkligen ta vara på den tiden.
- Det är värre när en ung person dör. Det är svårare att förstå och acceptera som anhörig.
- Hundar kan också ha ADHD.
- Jag är ett mycket större handarbetsfreak än jag trodde.
Kanske inte så mycket. Men va fan. Jag har dåligt minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar