Höstens sista dagar

Vintern kryper sig närmare och närmare. Hela mitt liv har hösten börjat gå över till vinter vid den här tiden, ändå blir jag överrumplad och irriterad varje gång det händer. Jag vill ha sol och lagom varmt året runt. Här i Sverige, kanske främst Norrland, pratar folk så fint om årstider. Vi har verkligen alla fyra och ingen slaskig vinter som södra Sverige har. Att springa runt på is hela vintern är ingen höjdare, men det är åtminstone inte femton minus och så blåsigt att man slutar känna sin näsa efter att ha varit ute i fem minuter. (Nåja, vi är ju inte riktigt så långt ner på gradskalan än... men ändå.)

Det enda bra med vintern är att jag kan börja köra Kia igen. Vet inte om det blir så mycket framför sparken i år. Måste nog ställa mig på skidorna. En hund är lite för lite att sätta framför en spark. I alla fall om man ska köra i lite mjukare underlag. För jag har en känsla av att det blir rätt många turer runt lompis elljusspår i vinter. Nu när man bokstavligen bor ett stenkast därifrån.

För att inte deppa ihop helt och hållet över den mörka och kalla vintern så lägger jag upp ett foto från förra vinterns mest minnesvärda dag. Jag och älsklingen tog med oss alla fyra hundar (mina tre och kompisens lilla tax Eitre) till Torneträsk och spenderade en mysig dag med fika och en massa bus för hundarna. Gissa om de små liven sov gått i bilen på vägen hem sedan.