Återigen fick jag se en debatt på TV (tv4) där någon vill förbjuda "kamphundar". För det första - jag vill också förbjuda kamphundar. Dvs. sådana hundar som används till att slåss mot andra hundar eller djur för människors nöje, eller de hundar som används som vapen mot människor. Men när man ger sig in i rasdebatten - vilka hundraser som ska räknas som kamphundar - då är man ute på djupt och okunnigt vatten. De allra flesta med sk. kamphundraser är alldeles utmärkta hundägare. Vad många inte vet är att just de raserna som framavlats för kamp (långt tillbaka i tiden) är väldigt bra familjehundar. Ibland kan jag tänka att de faktiskt är mer lämpade i en barnfamilj än t.ex. taxen. För även om taxen kan vara en mycket trevlig hund så är den lika ofta rätt otrevlig. De flesta taxar jag träffat har inte lätt att anpassa sig till alla nya människor eller omgivningar.
Men det jag blir mest förbannad på är den irrationella hundrädslan som tydligen ska styra samhället. Visst, man kan vara rädd för hundar, det är en legitim känsla. Men ska resten av samhället anpassa sig efter det? Många kvinnor är rädda för att bli våldtagna på kvällarna, en del vågar inte ens gå ut när det är mörkt. Ska vi då förbjuda alla män att gå ut när det blivit mörkt? Nej. Det vore dumt. Lika dumt är det att förbjuda en hel hundras för att en liten grupp människor är rädda för just den rasen.
Var lite smarta och agera snabbare mot de oansvariga hundägare som har problemhundar, avsett ras, istället för att döma ut ett antal raser. Tyvärr håller jag inte heller med om metoden att avliva hundar för minsta lilla. Det måste finnas bättre sätt att ta hand om hundar som t.ex. bitit någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar