onsdag 6 oktober 2010

Läskig vattengympa

Vattengympan gick bra. Vi var nästan dubbelt så många idag som förra gången. Ändå blev det inte trångt i lilla poolen. Konstigt.

Men det är lite jobbigt att vara där med alla andra gravida. Det blir mycket mer verkligt då. Jag är liksom inte bara en tjockis, jag är som dem. Med en liten en i magen. En liten en som relativt snart ska komma ut. Som jag måste trycka ut genom ett anmärkningsvärt litet hål. Det känns osäkert och rätt onaturligt.

Där, i 34-gradigt vatten, blir jag plötsligt lite rädd för förlossning och värkar. Ledande barnmorska ber oss slappna av och istället för att leda in oss i en glänta i skogen tvingar hon oss att tänka på värkar. Kanske inte behöver tillägga att just den avslappningsdelen inte fungerar särskilt bra för mig. Jag ser fram emot att bli av med magen, men inte värkar och smärta. Fan, jag ser ju inte ens fram emot att få hålla barnet än. Det är alldeles för abstrakt. Att jag skulle bli mamma. Mer som en sjuk dröm än något som faktiskt håller på att hända.

En del av mig är lite rädd att jag kommer bli en dålig mamma för att jag inte längtar. Något säger mig att jag borde längta. Att väntan borde vara outhärdlig. Som den är när man väntar på en valp. En annan del försäkrar mig att det kommer ordna sig. Jag kommer gilla att vara mamma. Jag kommer ta på mig ansvaret och klara det med bravur.

Det återstår väl bara att se.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar