Imorgon går jag (eller egentligen bebisen) in i vecka 17. Det verkar nu vara meningen att jag ska känna av den lilla saken. Kan inte påstå att jag ser fram emot att bli sparkad innifrån. Det ska dock bli roligt att känna att det faktiskt är någon därinne. Hittills hade jag ju lika gärna kunnat ha en tumör.
Magen känns som en ballong som kan sprängas när som helst och det har börjat dra i bäcken och magmuskler. Kan inte påstå att det är skönt, men jag vet inte om jag kan skylla på bebisen än. Vet inte om den är nog stor att kunna påverka mig så.
Om jag ens har något i magen. Än har ju barnmorskan inte gjort ett piss förutom att ta blod och snacka skit. Nu är det lite mer än en vecka kvar till ultraljudet och jag önskar att det var imorgon. Äntligen något slags bevis på om det är en unge, och helst en frisk sådan. Men jag hade hellre haft ultraljudet innan v 18 för om det skulle vara nått fel på ungen måste jag ha Socialstyrelsens godkännande för att ta bort det. Bara ännu en onödig sak som jag egentligen inte borde tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar