På många olika ställen i bloggvärlden har jag sett människor summera sitt 00-tal. Tänkte ge mig på ett försök. Även om jag inte vet hur långt jag kommer. Det känns ändå som om det är något jag behöver. Och jag tror jag lyckades ganska bra... även om jag inte är helt säker på exakt vilket år en del saker hände. Det här är min
tidslinje.
2000 slutade jag grundskolan och flyttade till Öjebyn i Piteå för att gå naturbruksprogrammet. Gjorde slut med min första kärlek och blev ihop med den andra. I samma veva som flytten blev jag sambo för första gången vid 15 års ålder. (Galet ungt, jag vet).
2001 hände det säkert något speciellt men jag kommer inte ihåg det.
2002 skaffade jag min första hund. Taxen Deci-Litr. Blev ett singelhushåll igen.
2003 tvingas jag avliva min arab(häst) Zahar, p.g.a. okända orsaker.
2004 tog jag studenten och flyttade hem till Kiruna igen. Noname flyttade hem till mig. Jag tror att jag och mamma inhandlade ny häst, Forreider Lillalma (kan ha varit 2005 också).
2005 köpte jag min första lägenhet för 10 000 kr. (Tilläggas ska att den lägenheten idag skulle vara värd ca 40 000 kr.) Jobbade extra och levde på de sparpengar jag fick från pappa när jag fyllde 18 år. Deci fick tre små och väldigt söta söner. Något jag är väldigt glad över är att en av dessa hamnade hos min obiologiska syster, så jag har verkligen fått följa hans utveckling. (Tyvärr har två av tre av dessa bröder fått epilepsi.)
2006 flyttade jag och min dåvarande pojkvän till Umeå tillsammans. Blev diplomerad hundmassör och pluggade på Umeå Universitet. Börjar jobba extra som lokalvårdare.
2007 blir singelhushåll igen. Börjar journalistutbildningen på Umeå Universitet men blir inte långvarig. Jobbar som lokalvårdare.
2008 dör min älskade bror och jag får ett mentalt sammanbrott. Flyttar tillbaka till familjen i Kiruna. Flocken utökas med Kia. Börjar läsa teorin i SBKs instruktörsutbildning. Blir ihop med älsklingen.
2009 blir mitt liv en bollywoodfilm och jag kommer på att jag måste varit Hitler i mitt förra liv, med tanke på min dåliga karma. Men jag väljer att vara lycklig även om jag fortfarande inte har något slutgiltligt svar.
2010 hoppas jag ska vara året då jag inte längre behöver vara arbetslös. Året då jag förlovar mig och blir sambo för tredje gången. Kanske till och med året jag äntligen hittar det där inre lugnet och styrkan jag behöver. Ett plus skulle vara att flytta från Kiruna och sluta röka. Nu gäller det bara att jobba mot sina mål. Eller i alla fall röra sig framåt och se vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar