Bytet av medicin går fantastiskt. Jag är aldrig smärtfri men hellre ha lite ont och vara stel hela tiden än att vara beroende. Jag känner mig friare och har tonvis med energi utan "knarket". Men ändå. Om jag sa att jag inte saknade det skulle jag ljuga. Den där känslan av att vara helt avslappnad i både kropp och själ. Det är inte ofta jag får njuta av en sån känsla. Aldrig om jag ska vara helt ärlig. Men olika människor har problem på olika områden. Det här är mitt problem. Bara att vänja sig. Världen är inte rättvis och livet är det inte heller. Allt man kan göra är att gå vidare.
Det är vad mod är för mig. Att gå vidare även om man inte vill. Trots att man kämpar i kvicksand. För någonstans finns det fast mark att ställa sin kroppstyngd på. Någonstans finns det någonting som är stabilt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar