För ett tag sedan skedde en rad våldtäkter här i Kiruna. Ryktena om de här händelserna var många och alla hoppade högt så fort man sa att man som kvinna skulle gå utomhus när det var mörkt.
Men vilka borde vara rädda för att bli utsatta för brott utomhus? Män. Det är enkelt. 2008 anmäldes 1 162 utomhusvåldtäkter. Samma år anmäldes 41 261 utomhusmisshandlar. De flesta offren bakom våldtäkterna är kvinnor. De flesta offrena bakom misshandlarna är män. Och många av dessa brott sker efter mörkrets inbrott.
Statistiskt är det mer troligt att jag blir våldtagen av min pojkvän/kompis/man i mitt eget hem än någon helt okänd utomhus. De vi borde vara aktsamma på är de män vi släpper in i våra liv och våra hem. Inte de som går förbi oss på gatan.
Jag vägrar vara rädd. Jag går vart jag vill när jag vill. Och jag blir förbannad när andra kvinnor påpekar att jag tar så stora risker när jag rör mig utomhus. Det här är min stad! Ingen har rätt att ta min rörelsefrihet och själsro ifrån mig bara för att jag är kvinna.
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, våldtäkt, rädsla, genus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar