torsdag 7 januari 2010

Tid är en konstig företeelse...

Jag trodde att Kia var 4 år, men nej det kan hon inte vara. Hon är bara drygt 3 år. Det känns som om älsklingen och jag varit tillsammans en evighet men det är bara strax över året. (Kan också bero på att vi var kompisar ungefär en evighet innan romansen började.) Min älskade bror har varit död i snart 2 år men det skulle lika gärna kunnat vara förra veckan. Noname och Deci är gamla till åren men det märker man knappast på deras aktivitetsnivå.

Tiden känns så relativ, som om den rör sig snabbare eller fortare beroende på vad det rör sig om. Ju längre man lever desto mer trasslar händelser in sig i varandra. Och om det är så här jobbigt nu när jag är 24 år. Hur förvirrad ska jag inte vara i 80-års åldern?

Nåja, så fort jag får mina nya spel till Gamecuben så får jag något annat att tänka på. Till dess får jag väl sticka klart min kofta. För nu orkar jag inte tänka längre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar