Nästa vecka får jag äntligen lite sysselsättning. AF ska skicka mig på "jobbträning" eller vad man nu ska kalla det. Utredningen fortsätter med andra ord. Först var det tänkt att jag skulle börja redan den här veckan men eftersom bilen brakat ihop helt så fick jag det lite uppskjutet. Måste säga att alla jag haft att göra med på arbetsförmedningen är väldigt medgörliga. Det känns bra när man hör om så många vars kontakt mer bestått av "gör det här eller bli av med ersättningen".
Nästa sak att oroa sig över är läkaren. Men det löser sig väl också. Om inte annat blir jag väl en väldigt van besökare på akuten. Nog för att man har bättre saker för sig än att sitta där... men vad gör man...
Dessutom tror jag att min ovilja mot telefoner har utvecklats till en fobi mot den lilla saken. Det är jättejobbigt att ringa och svara. Hade till och med en liten panikattack i morse när jag skulle ringa till mobilsvaret. Nåja... alla har väl sina fobier...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar