Jävligt rolig (fiktiv) indier

Läste det här avsnittet i Shantaram igår kväll. Skrattade så jag tappade boken och var tvungen att leta reda på sidan igen.

En björn har blivit efterlyst tillsammans med sina ägare. Människorna i slumområdet ser den kärlek som finns mellan björnen och hans ägare så de bestämmer sig för att hjälpa dem ut ur Bombay. En lastbil står i utkanten av staden och väntar för att föra dem hela vägen hem till Uttar Pradesh. Problemet är bara att få björnen genom de folkfyllda gatorna utan att någon ser den. Först testar de att klä ut björnen i hatt och rock. Det funkar inte. Så då testar de det här:

"Herrejävlar!" sa jag och gapade mot den väldiga högresta klumpen. Den blågrå burkan täckte den upprättstående björnen från topp till tå. Jag kom på mig med att fundera över hur stor den kvinna hade varit som klädseln varit avsedd att täcka, eftersom den stående björnen var ett helt huvud högre än den längsta mannen i vår grupp. "Herrejävlar!"
Medan vi tittade på tog den obestämda gestalten några klumpiga steg, slog omkull en pall och en vattenkruka när den vacklade och snubblade framåt.
"Kanske", sa Jeetendra hjälpsamt, "att det är en väldigt lång, fet... klumpig kvinna."
Björnen böjde sig plötsligt framåt och ställde sig sedan på alla fyra. Vi följde den med blicken. Den blågrå burkaklädda gestalten lufsade framåt och utstötte hela tiden ett lågt morrande stön.
"Kanske", ändrade sig Jeetendra, "att det är en liten, fet... morrande kvinna."

Jag skrattar fortfarande när jag läser det.